söndag 28 augusti 2011

Popaganda 2011

Nu är jag slutfestivalad för den här gången. Popagandarapport följer nu med andra ord.

Festivalens bästa: Arcade Fire. Inte helt otippat men nu är jag relativt objektiv: det var magiskt. Rent konstaterande.

Festivalens mysigaste: satt vid ett bord på ölområdet och drack.. öl. På stora scenen bredvid spelade Midlake. Åh så bra dom är.

Festivalens förälskelse: Midlake. Låter likadant live som på skiva. Underbart alltså.

Festivalens mest generade: tonårspojken i entrén som kroppsvisiterade mig. Han bad nästan om ursäkt.

Festivalens bästa raggningsreplik (som jag aldrig använde): "Langos later"? (Tänkt för en viss spansk sångare).

Festivalens snyggaste: sångaren i Delorean. Suck.

Festivalens stolpskott: sångaren i Delorean. Så snygg på scen, lätt besvikelse up, close and personal.

Festivalens karlskådning nr 1: Badankan på ölområdet. Full som en kastrull enligt mina vänner som såg honom fler gånger än jag.

Festivalens karlskådning nr 2: han med hatten som ville dejta mig i våras men gjorde bort sig totalt. Nej, jag vill fortfarande inte ligga med dig om nu sanningen ska fram.

Festivalens lyckorus: Rebellion (lies) med Arcade Fire. Bästa låten. Punkt.

Festivalens rysning: introt till "Let go" med jj är oslagbart.

Festivalens mest förvånade: den indiske kaffeförsäljaren som trodde att vi kallade honom för en ko.

Festivalens mellanmjölk (utöver kaffekon): Lykke Li. Bra men också bara det. Bra.

Festivalens miss: Cults. Festivalen börjar alldeles för tidigt på fredagen MEN rykten säger att spelningen inte var lika bra som förväntat. Dock: fortfarande besviken att jag missade spelningen.

Och så här såg det bitvis ut, de få gånger jag kom ihåg att jag hade en kamera med mig.


Post it-lapp vid baren.

I förgrunden Norrland, i bakgrunden mer Norrland: Säkert! på scen.

Delorean





Njutning.

Under Lykke Li

1 kommentar: