Att gå in på Bruno kvällstid är som att träda in i poppojksparadiset. Icke existerande ord men ok. Paradis även denna gång, så jag och Emelie suckade av ren njutning, gick in på Whyred och drack lite vin.
Kunde ha satt vinet i halsen men klarade mig precis när jag kände någons blick och vem dök upp om inte Badankan? Första mötet sen Avslutet. Kanske inte helt oväntat att han skulle kunna dyka upp där och då men var ändå inte riktigt beredd på det. Känslan? Helt ok. Känslan att senare se honom med en annan tjej? Ok den med. Valet av tjej eller deras relation till varandra väljer jag att varken kommentera eller spekulera i, whatever makes u happy babe.
Han var fin och sig lik; glad som alltid. Visst slogs jag av tanken på vad som hade kunnat bli men nu blev det ju inte så. Kanske hade det ändå inte fungerat eller så hade det gjort det. Finns det något mer frustrerande än att inte få veta? Nej.
Mästerfotografen Emelie med yours truly.
Bruno i mitt hjärta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar