Lillasyster

Idag kommer världens finaste, bästa och väldigt efterlängtade lillasyster och hennes pojkvän till Stockholm! Jag är jätteglad att hon sysslar med det hon vill och dessutom något hon råkar vara riktigt bra på men jag avskyr att hon inte behagar göra det i storstaden utan långt ute i skogarna, långt bort från mig.

Det finns många som inte har speciellt bra relationer med sina syskon och jag vet att jag är lyckligt lottad. Att ha en syster som är väldigt lik en på många sätt men ändå helt olik, någon man ser som en nära vän snarare än bara familj och någon man kan berätta allt för är... ovärderligt.

Vi har aldrig bråkat särskilt mycket, slogs aldrig som barn. Ja, om man bortser från den där golfklubban jag slog i hennes huvud när vi spelade minigolf. Vi blev väldigt osams och jag blev så arg att jag skulle markera HUR arg jag var genom att måtta ett slag mot hennes huvud, tyvärr hade jag lagom bra kontroll över klubban och råkade träffa.

Min syster förstår mig på ett sätt som få gör och hon säger ifrån när det behövs. Hon är en vacker person på insidan såväl som på utsidan. Mina vänner kan intyga hur ofta jag pratar om henne, alltid med rösten fylld av stolthet.

För stolt är jag över dig, älskade lilla Joe.